söndag 15 september 2013

Rädsla

Vissa nätter är jobbiga. De har kommit med jämna mellanrum sedan jag blev sjuk. Hemsöker mitt sovrum, stör min nattsömn och rör upp mina känslor. I natt var en sådan natt. Jag kunde inte sova. Skruvade på mig i sängen. Länge. Tankar kom och gick. Tidvis rullade de fram i vågor genom mitt huvud. Skrämmande tankar.

Hopplöshet, bitterhet, ilska, ovisshet och stor rädsla.

Tidigare i mitt liv har jag många gånger mött rädsla. Under ishockeymatcher, tävlingar i Shorinji Kempo, sparring, självförsvar och vid stora händelser i livet. Men den rädsla jag möter nu är så annorlunda. Den går rakt in i själen. Djupare än jag någonsin upplevt. Det känns som om döden är på besök. Tar min puls. Undersöker min vilja att leva och prövar mitt mod. 

I början var dessa möten besvärliga. Paniken nära.

Med tiden har jag insett att jag inte kan vänta att rädslan åter ska komma på besök. Jag måste våga möta min rädsla öga mot öga i alla delar av livet. Acceptera rädslan som något normalt. Bjuda in tankarna när de kommer. Tillåta dem att gå djupt. In i min märg. 

I natt kom rädslan igen.

Jag sätter mig på sängkanten. Andas. Känner på tankarna. Låter bli att vifta bort eller kontrollera dem. Mitt ego försöker att fly undan. Men jag fokuserar och gör inget motstånd.

Våg efter våg av skrämmande tankar dyker upp i mitt sinne. Jag försöker acceptera situationen trots att rädslan är stor. Prövar om och om igen att ge mina tankar utrymme och acceptans. Inse att så här är det. Just nu.

För varje skrämmande natt som dyker upp börjar jag förstå att det inte finns något att ha kontroll över. Inte ens att nonchalera. Det är bara att släppa taget och åka med. 

Min personliga trygghet ökar för varje dag. Jag börjar långsamt förstå att vara trygg i sig själv helt enkelt är att få insikt om att tryggheten inte finns. Först då kan tryggheten börja växa.  

Den största rädslan jag känt i mitt liv håller nu sakta men säkert på att bli min största lärare.

Det är jag oerhört tacksam för.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar