Andas

Jag startar varje morgon med meditation. En halvtimma av egen tid. Att bara sitta. Andas.

Tankar kommer och går. Tankar som formar mitt sätt att se på världen. De skapar tillit men även misstro.

Då går jag tillbaka till andningen. Den för mig bort från tankarna och åter till verkligheten.

I Asien säger man att om du slutar att äta dör du efter 30 dagar. Slutar du dricka dör du efter 4 dagar. Slutar du att andas dör du efter 10 minuter. Andningen är därför mycket viktigare än både mat och dryck.

För mig är det mycket mer än så. Andningen är ett vapen. Ett svärd.

En förbindelse med verkligheten. Håller borta tankar som är som hägringar i min hjärna. Fullkomligt klara och tydliga. Men de har inget alls med verkligheten att göra.

Rädsla, bitterhet, ilska och uppgivenhet.

Svärdet ska vara skarpt. Ha bett när det svingas.  

Om jag spenderar tid med någon jag älskar. Använder jag mitt svärd. Andas.

Det gör mig närvarande. Stoppar mig från att tänka på andra saker jag behöver göra.

Om jag har för mycket att göra. Andas jag.

Det hjälper mig att fokusera på den viktigaste uppgiften just nu.

Om jag är rädd och har glömt mitt syfte i livet. Andas jag.

Det påminner mig om hur dyrbart livet är. Att leva aktivt och ha en åsikt. Inte vara en drönare. 

Andningen kan förändra ditt liv.

Men först måste du lära känna ditt vapen. Ditt svärd. Syna metallen. Minsta självlögn är rost som gör ditt vapen slött oavsett hur mycket du än svingar.

Svinga dess grundrörelser och upplev dess gränslöshet. Dess förmåga att döda tankar som inte är verklighet.

Använd ditt svärd. 

Andas.

Upplev varje ögonblick.