onsdag 31 juli 2013

Ord


Sista året har jag läst många böcker. Samhälle, träningsböcker, naturböcker, filosofi och lyrik. Jag har läst mycket på nätet. Startat en blogg.
Jag har jag skrivit uppsats om Shorinji Kempos filosofi. Tragglat japanska namn på kast, sparkar och slag. Fyllt mitt anteckningsmaterial ytterligare.

Tusentals ord.

De skapar ramen för hur jag ser på mig själv. På min omgivning. Skapar förväntningar och tankar. Hjälper mig att navigera vidare.

Men vilka ord ska godkännas? Vilka ord ska passera?

De senaste månaderna har jag börjat förstå att jag själv kan välja ord.
Vilka ord jag vill läsa. Vilka ord jag vill lyssna på. Vilka ord jag vill tro på.

Jag är fri att se det som andra ser som ett misslyckande som en seger.
Det som andra ser som ett bakslag som en erfarenhet. 
Hårt arbete som en kärlekshandling mot mig själv.
Se tvärsigenom de ord som skapat min verklighet. 

Jag låter min inre röst mala – ständigt.
Jag ska vara ärlig. Ta ansvar för mina handlingar. Agera.
Jag har det som krävs för att lyckas. Jag fixar det. 
Accepterar att det kommer göra ont i både kropp och sinne.

Egot kränks av mitt beteende. Det älskar de inlärda orden. Är tryggt när det får sortera orden i olika fack och forma min världsbild. Vill inte bli ifrågasatt. 

Jag har bestämt mig för att inte ta något för givet. Förstå vad det innebär att verkligen leva. Jag står i en återvändsgränd och det finns ingen väg ut. Egot frågar om säkerhet. Jag svarar direkt att härifrån är det ovissa en normalitet. Ovissheten ska driva mig vidare, hålla mig vaken och uppmärksam.
Hitta utvägar. 


Jag har redan nu sett att det står en dörr på glänt. För alla. Dig.

Så när du går upp i morgon. Se dig själv i spegeln. Se djupt och länge.
Bestäm dig för att förändra något och utmana dina invanda mönster. Det som så starkt präglat dig. Det som talar till dig hela tiden. Din inre röst. Det inlärda ordet.

Då blir morgondagen en start på någon nytt.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar