När jag såg juniorerna i VM slogs jag av hur enkelt det ser ut när de spelar. De flyter fram. Slår 30 meters passningar direkt på bladet. Tidvis går pucken som på ett snöre. När Visby Romas ungdomslag spelar försöker de alltid spela enkelt. Göra så som de stora pojkarna gör. De lyckas inte alltid. Men det försöker. När jag sätter mig ned i soffan slår på DVD-spelaren och ser Shorinji Kempo från olika tävlingar och uppvisningar ser det återigen enkelt ut. Slag, sparkar och kast är sömlösa och med ett härligt flöde.
Jag frågar mig varför?
Efter några timmars funderande växer svaret sakta fram .
De allra bästa behärskar kärnan i sina idrotter
- Ishockeyns kärna är skridskoåkning, puckbehandling, passning, skott, finter och tacklingar.
- Shorinji Kempos kärna är gard, fotarbete, kroppsrörelser, försvar- och anfallsrörelser.
De bästa utövarna i båda dessa sporter behärskar kärnämnena till
fullo. Lämnar aldrig dem. Hur duktiga de än blir. Vet att de är nödvändiga att
slipa på dem under hela deras karriär. Nöta.
Oavsett om du ser 13 åringar eller världselit tävla i ishockey
eller Shorinji Kempo så finns ingen verklig skillnad. Allt kretsar omkring dessa
kärnämnen.
Utifrån kärnan skapar tränare och instruktörer variation. Övningar
för både barmark- och isträning. Tekniker med varierande namn och syften. Snabbhet, skott och passningsövningar. Övningar
för embu, sparring och mittskombinationer.
De unga har enklare övningar. De äldre givetvis svårare. Gemensamt
är att de inte isolerar enskilda kärnämnen. Tränar dem var för sig. De tränar som
man spelar. Funktionellt. Många kärnämnen involverade samtidigt. Allt för att förbättra timing, avstånd,
taktiska färdigheter och fysiska- och mentala attribut.
Sport är faktiskt ganska enkelt. Det handlar om att hitta en
tränare som känner till kärnämnena. Vet hur man varierar dem. Gör de utmanande och
roliga.
Resten är upp till dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar