De senaste 7 månaderna har jag varit som ett barn. Jag har stapplat.
Snubblat och trillat. Ställt mig upp och försökt igen.
Jag har arbetat mig upp från att gå med gåstol till krycka.
Från hallgolv till asfalt. Från asfalt till gräs. Där är jag nu. Men jag vill mycket
mer. Längtar redan dit. Ser mig själv när jag går obehindrat och klipper gräset
vid mitt sommarhus.
När jag är ute och promenerar är jag uppmärksam på min gång. Rörelsen talar till mig. Ger mig nycklar till att göra gången bättre. Jag känner rörelsen. Placeringen av hälen i marken.
Rullningen över foten. Knälyftet framåt och underbenet som pendlar in i nästa
steg.
Just nu gör jag rörelserna sakta. Behöver tid att fokusera och reagera. Men jag vill mer.
Jag har bestämt mig för att kunna gå utan att medvetet fokusera
i varje steg. Gå i skogen. Reagera spontant vid felsteg. Helt enkelt bara
gå. Klippa mitt gräs.
Precis så är Shorinji Kempo.
Ingen blir skicklig i Shorinji Kempo genom att läsa
tekniklistor. Du lär känna dina rörelser genom uppmärksam handling. När du drillar
dina rörelser på träningarna, din lunchrast, kvällar och helger. Lek med dem. Utforska
och förändra till det bättre.
Längta till nästa träningspass, aldrig till tekniklistan.
Var inte nöjd med att rörelsen börjar sitta i din kropp. Luta
dig inte tillbaka.
Gå vidare och gör rörelserna med olika personer och i skilda
situationer. Utmana dig själv och lär dig att uppmärksamma om situationen
förändras. Målet är att korrigera rörelsen direkt och spontant utan att
medvetet tänka. Använd dig av embu, sparring och situationer som liknar självförsvar.
Fantasin sätter gränserna.
Att bemästra Shorinji Kempo eller att gå och klippa
gräs är samma sak.
Det kräver din fulla uppmärksamhet
Får dig att förstå vilken rörelse du ska använda i olika
situationer. Lär dig reagera spontant och korrigera när situationen
förändras. Får dig att helt enkelt att kunna prestera.
Uppmärksamhet ligger före dina handlingar.
Före alla teorier och hypoteser.
Före dina tankar.
Visshet om detta är allt.